Var Portugals hyllning till Diogo Jota för glad?

Så Portugal spelade en match och efteråt höll laget upp en Diogo Jota-tröja. Du har säkert sett klippet. Vissa spelare log, några såg känslomässiga ut och internet gjorde vad det alltid gör: delade upp sig i läger. En sida kallade det en vacker hyllning. Den andra sidan ville ha mer synlig sorg. Och så är det jag, fast i mitten och undrar varför vi poliser hur människor sörjer.

Varför förväntar vi oss att idrottare ska sörja på vårt schema?

Så här är det: Jota gick bort för ett år sedan. Inte igår. Inte förra veckan. Per år. Och ändå agerade några personer i svaren som om spelarna fortfarande borde vara i svarta armbindel och stirra i golvet. Sorg fungerar inte så. Det är inte en prestation man sätter upp för kamerorna. Det är rörigt, det kommer i vågor, och det ser ibland ut som ett leende när man minns ett bra ögonblick.

Jag förstår – när någon vi beundrar dör vill vi att världen ska stanna. Vi vill att alla ska känna vikten. Men spelarna kände honom personligen. De är inte skådespelare i en tragedi. De är hans vänner och lagkamrater, och de får fira hans liv på sitt eget sätt. Om det betyder att man ler efter en vinst för att de vet att han skulle surra, så är det giltigt.

Klagomålet "alla log" missar poängen

En kommentar jag såg sa: "Bruhhh alla utom Ronaldo och några ler. Visa åtminstone en liten sorg." Och jag är liksom, visa? Sorg är inte en show. Du är inte skyldig någon en synlig uppvisning av sorg. Plus, har du någonsin varit på en begravning där folk skrattar medan de delar berättelser? Det är inte respektlöshet. Det är att vara människa.

Ronaldo såg tydligt känslomässig ut - ingen överraskning där, han och Jota hade ett band. Men de andra? De bearbetar det annorlunda. Vissa människor gråter. Vissa människor blir tysta. Vissa drar skämt för att det är så de klarar sig. Inget av det betyder att de älskade honom mindre.

Att fira livet är inte detsamma som att glömma

Det finns den här konstiga idén att om du inte är synligt ledsen så har du gått vidare. Men att fira någons minne är också en form av sorg. Det säger: "Vi saknar dig, men vi kommer att fortsätta för det är vad du vill." Det är inte kallt. Det är kärlek.

Jag har förlorat människor nära mig. På ettårsdagen grät jag inte. Jag berättade historier och skrattade. Det betydde inte att jag hade glömt. Det innebar att jag hade hittat ett sätt att bära dem med mig utan att gå sönder varje gång. Och om det är så Portugals spelare hanterar det, mer makt till dem.

Fotbollens känslomässiga kod är konstig och inkonsekvent

Vi förväntar oss att spelare ska vara krigare på planen, sedan kräver vi att de förvandlas till gråtande sörjande utanför den. Vi vill att de ska vara relaterbara, men vi vill också att de ska utföra sorg på ett sätt som tillgodoser vårt eget behov av avslutning. Det är mycket att fråga.

Och låt oss vara verkliga: om de alla hade varit steniga, skulle folk ha sagt att de inte brydde sig. Om de alla hade snyftat, skulle folk ha sagt att det var för mycket. Du kan inte vinna. Så vi kanske borde sluta försöka diktera hur en hyllning ska se ut och bara uppskatta att de gjorde något meningsfullt.

Hur är det med mods som tar bort tråden?

Åh, och det ursprungliga Reddit-inlägget togs bort för att vara en dubblett. Klassisk. För ingenting säger "gemenskapsdiskussion" som att stänga av en konversation för att någon annan lagt upp ett liknande klipp. Men det är ett gnäll för en annan dag.

Sammanfattning: Diogo Jotas minne tillhör inte oss. Det tillhör hans familj, hans vänner och hans lagkamrater. Om de vill le, har de förtjänat den rätten. Om de vill gråta har de också förtjänat det. Vårt jobb som fans är att respektera det, inte att betygsätta det.

Så nästa gång du ser en hyllning som inte matchar dina känslomässiga förväntningar, ta ett andetag. Sorg är inte en checklista. Och det är inte kärlek heller.

Why did some fans criticise Portugal's tribute to Diogo Jota?

Some felt the players weren't showing enough visible grief, especially because several were smiling. They expected a more somber display.

Is it disrespectful to smile during a tribute?

No. Smiling can be a way of celebrating someone's life and remembering happy moments. Grief doesn't have a single look.

How did Ronaldo react during the tribute?

He appeared visibly emotional, which many fans pointed out as a sign of his personal connection to Jota.

Why was the original Reddit post removed?

It was removed as a duplicate because the same story or clip had already been posted, according to the subreddit's guidelines.

What's the best way to honour a deceased player?

However their loved ones choose. There's no right or wrong way to remember someone, as long as it's respectful.